red lips. kiss me, death

så jävla mycket ångest. hela tiden. dygnet runt. älsklingen är här om typ 15 minuter. jag längtar.
 

du är aldrig rädd för de som kallat mig för "skadan redan skedd"

det är svårt när man vill sätta ord på hur man egentligen känner. när det kväver en, inifrån. och det inte går att få ut, ens med världens hårdaste vapen.

brinn hjärtat, brinn.

sitter i sängen med tända ljus, med kent från högtalarna och är ensam i huset. väntar på att mamma och janne ska komma hem. vi har varit på middag idag, det var väldigt mysigt tills mitt psyke helt enkelt inte orkade mer. saknade min säng och ville bara lägga mig ner och sova. det är smärtsamt, att inte orka. att inte orka vara med sin "x-tra" familj för att kroppen helt enkelt inte klarar att ta fler steg. har gått omkring och hållt panikångest inne i två dygn. ska till BUP i veckan. ska bli så jävla skönt på något sätt. samtidigt som jag skakar av skräck. jag orkar inte. jag vill inte. jag vill. men jag orkar inte. ska släcka ljusen, sätta igång en film och sova. fan va trött jag är. 
 
godnatt

pappa.

.

Jag vill ha något som får mig att känna mig levande. Någon/något som förändrar mig. En gång för alla. Jag vill känna.

jag är livrädd för att leva.


vad vill du? men kom då. jag är ju här och väntar på dig.

jag sparkar bort gruset som ringlar ner för backen likt änglar som dansar klumpigt. likt dig och mig med för många druckna glas vin. blodsmaken sträcker sig enda till munnen, det rinner ner för mina särade läppar. jag ligger på marken skrikandes av smärta. inga sår synliga för våra blinda ögon men inuti är hjärtat brustet. 
 

would you runaway with me right now?


roll your own way.


anchors.

tagen från www.broder-daniel.tumblr.com

RSS 2.0